Jag sitter i Biskopssoffan i Torgare gamla prästgård i Kronoby. Atmosfären i rummet är tilltalande, varm och rik på dofter och färger. Väggarna i just detta rum är prydda med tavlor föreställande en del av de präster som en gång i tiden bott på gården, därav följenamnet prästgården. Huset har självklart sin egen berättelse att förtälja och det kommer gården också att få göra, dock ej just nu. Idag är det fokus på en späd kvinnogestalt som utsrålar glädje och värme här mittemot mig. Hennes yrke är inte så vanligt, trots att det säkert funnits lika länge som människan andats och levt på jorden, såsom vi känner den, om vi nu gör det…
Anna-Lena har besökt prästgården tidigare, för några år sen. Nu är hon här för att berätta om sin nya bok, samt för att ge medial rådgivning och hålla meditaion. Relationen till Finland är speciell för Anna-Lena som gärna återkommer då tillfälle ges. I Biskopssoffan kommer Du att få ta del av möten med olika människor, med berättelser som gläntar på dörren inåt dem själva – och de får möta dig – i berättarstunden.
Här är Anna-Lenas berättelse!
– Enligt en gammal tradition hade vissa människor i släkten olika gåvor, så när jag började ha övernaturliga upplevelser som barn så började de vuxna berätta om vad de hade hört berättas av sina förfäder från svunna tider. Speciellt då min pappa som tog mig ut i skogen varje dag för att berätta om olika platsers historier som till exempel speciella stenar, träd, gläntor, så kändes det väldigt naturligt, viktigt och angeläget. Denhär kunskapen har ju nästan försvunnit helt i Lappland nu, känslan av samhörighet med naturen och alla väsen i det.
Detta gäller nog inte bara i lappländska delen av landet utan snarare överallt är väl tendensen den att man börjar främja sig alldeles för långt borta från naturen och all den lärdom och kunskap som kan finnas däri, om man bara förmår se och dra nytta av den.
-Jag är född för tidigt och enligt folkmun så föds man då med speciella gåvor. På den tiden kunde man gå överallt utan att behöva vara rädd för nånting, varken för människor eller djur. När jag i min ungdom fick besök av alla, i synnerhet de vuxna kvinnorna, som var älskare till gifta män, förstod de nog knappast hur ung jag egentligen var. Det var ju 50-åringar som kom med frågor till mig, som då bara var 16-17 år…
Men, hur var det i början? Att få alla dessa saker och intryck till sig?
– Jag hade en tillit redan från barndomen, att lita på de saker som jag fick till mig, men det jag kände när jag var mindre var att jag kunde jag få glimtar av väsen, som till exempel av vår hund som dog när jag var liten. En dag när var jag ute och gick längs en väg och vände mig om så dök den hunden plötsligt upp och kom springande rakt emot mig och jag kunde faktiskt se honom i fem, sex sekunder innan han bleknade bort.
– Min bror dog i en bilolycka när jag var 8 år och jag tog på mig skulden för händelsen eftersom jag blev kvar hemma på grund av att jag var sjuk. Istället blev det min bror som följde med i bilen. Det var tungt att med alla skuldkänslor. På den tiden visste jag inte om att man kunde prata med de döda. Det var inte förrän i tjugoårsåldern, då jag arbetade som diakon i Svenska kyrkan i Umeå, jag upplevde nåt sånt. Då var det en person som ringde hem till mig och hade frågor om en försvunnen man som hade drunknat. Saken är den att jag hade bråttom och skulle skynda mig till jobbet, men i brådskan när jag kände efter så fick jag en upplevelse av att en man stod bredvid mig i rummet! Då frågade jag direkt i tankarna att: -Vart är du? Och så kände jag att han förmedlade en bild av var de ska leta. Då tänkte jag hjälp!? Kan dom svara sådär? Det trodde jag ju inte! Jag har inte gått nån kurs i mediumskap själv, utan jag har fått allt till mig.
Har alla en likadan förmåga, månne?
– Förr i tiden så trodde man att endel personer hade gåvan. Man behöver egentligen inte gå i kurser. Förr fanns inte ordet medium ens. Man hörde om att ibland så fanns det andar och ibland naturväsen.
Ja! Detta får undertecknad att tänka på min egen far som berättat om sin moster Agnes, som var sierska och levde i början av 1900-talet. Hon hade skrivit ett brev som hon förseglat och lagt i en byrålåda. Detta brev fick inte öppnas förrän efter hennes bortgång. I brevet hade hon skrivit ned sitt eget dödsdatum och det stämde på två veckor när.
Är det svårt att vara Anna-Lena?
-Nej, jag tycker det är bara att vara! Jag behöver inte planera, jag känner bara efter och väljer var jag ska vara.
Har du kvar några drömmar och hur kom det sig förresten att det blev en bok om dig?
-Ja, enda drömmen är väl ett medelsvenssonliv med familj, barn och hus, svarar hon skrattande. När denhär boken om mig kom ut så var det som om jag fick se mig själv! Idén till boken kom sig av en journalist som lät mig vara med i en tidning för att förutse hur året skulle bli. Samma journalist intervjuade mig varje år. Ett år då han kom hem i början av nya året och fråga om vad folk kommer att prata om just dethär året, så såg jag att de skulle komma att prata om vågor med stora bågar av is! Detta var i januari så därför såg jag allt som is. Det var tsunamin som jag förutsåg. De blev lite uppjagade där på redaktionen då de upptäckte att jag hade förutsett händelsen så de beslöt följa mig och mitt arbete i två år vilket resulterade i boken ”Hon som ser”.
– Det budskap man egentligen skulle vilja få ut med denhär boken är att vi behöver ett annat sätt att leva, ett liv med mindre mobiler, att man skulle ta sig tid att spendera tid med sig själv, att vara i tystnad, för det är först i tystnaden som man kan få dehär ingivelserna…
Det är säkert svårt för oss människor att våga lämna bort dehär föremålen som man är så bundna vid. Finns det några risker eller så, med det som är okänt?
– Det finns ingen ondska med andevärlden, jag tror inte att människor hamnar på fel ställe eller blir osaliga och fastnar och aldrig kommer vidare, utan jag tror att TV-programmen skrämmer folk.
Det är väl så att man måste ha ett visst koncept för att det skall sälja, det är synd!
– Den största risken med sånt här är om man ska gå och spå sig hos nån. Då skulle risken kunna vara att man går till nån som säger nånting dåligt som man går och oroar sig för i framtiden. Det är alltså väldigt stor träning för att kunna förmedla budskap som är tilll nån hjälp
.
Kan man känna att man behåller valfriheten, alltså rätten att välja av det man hör, hos sig själv…? Hur går det till egentligen?
– Jag ser bara en kort tid framåt och så säger jag bara vissa saker som ska vara konstruktiva och hjälpsamma för personen. Jag tror att man flyttar sitt medvetande och ser över avstånd på vissa saker, för hur kommer det sig att jag kan hitta en försvunnen person eller sak?
– Jag tror att det bottnar i att man tänker, man byter tankespår, eller att det sker ett utbyte av tankespår, så man får tillgång till den andres tankar.
– Samma sak om man frågar nåt om framtiden, då slår det över till just det spåret, till händelsen framåt i tiden. Egentligen är det fråga om att registrera intryck! Det är det man gör när man är medium! Man har en förmåga att kunna registrera och tolka intryck. Det här kanske folk sållar bort, alla former av intryck. Det är kanske bara en viss procent av befolkningen som har förmågan att kunna registrera.
Att kunna våga ta till sig, just detdär allra första intrycket…
– Det sker väldigt snabbt, man hinner inte skriva ned. Det är som en inre vetskap!
Är det här nåt som alla kan?
-Ja! Jag tror att det är biologiskt, att det finns i generna redan från det att vi var stenåldersmänniskor. Som jägare och samlare så var vi tvungna att kommunicera via avstånd, känna efter var djuren fanns.
Och nu? Dina huvudsakliga uppgifter?
– Jag har en avdelning i tidningen Nära, och sen är det lite TV. Tidigare var jag på radio varannan vecka och letade försvunna saker. Min bok kommer ut i pocketform i höst och då ska jag vara med på bokmässan i Göteborg, så det blir intressant.
Vilka är dina starka sidor?
– Jag tror jag har lätt att inspirera andra, att jag är som jag är och har humor….!
Vissa medium, så kallade bättrevetare, säger att man helst inte ska skratta och stoja strax innan meditation eller så, då man annars spänner sig. Det lär ta bort….ja vadå?
-Ja, det är helt otroligt! Jag tycker att man ska vara så naturlig som möjligt för då händer det mesta, alltså inga onödiga ritualer, bara vara i vardagslivet. Det finns kanske även en skillnad med de som tagit fram sin förmåga i vuxen ålder, att göra det hela lite märkvärdigare än det egentligen är.
Att man vid meditaion måste ha handflatorna uppåt….? Och inte sitta med benen i kors?
– Nää! Jag tror att våra förfäder använde meditationer i vardagslivet. Det var nog inga meditationstekniker eller chakran eller så….
Skönt att höra! Då är det alltså fritt fram att vara precis som man är i stunden, för så känns det! Att det inte ska behövas till något extra tankesätt eller ritualer. Finns det nåt speciellt ännu som du skulle vilja lära dig?
– Jag skulle vilja lära mig mera om medvetandet, skriva en bok själv nångång i framtiden…
Vad gillar du för musik?
– Det är olika, beroende på vilket humör man är på. Loreen McKenna prata vi om igår men annars så gillar jag såntdär… vanligt… När man har barn så är det musik för barn som gäller.
Vad händer efter dethär veckoslutet i Finland?
– Då är det alltså bokmässa i Göteborg, sen skall jag vara med på en konferens om ”Människans existens på jorden” och då skall jag föreläsa tillsammans med biskopen och nån författare!
Häftigt!!!
– Ja visst! Det är precis såhär det är! Vi måste få in ett annat sätt att leva! Vi måste få utbyten av erfarenheter av olika grupper med varandra. Leva lite enklare! Lite mindre saker och mera tid!
Har du mottagning hemma i Karlstad? Hur ser dina arbetsdagar ut?
– Jag arbetar väldigt strukturerat! Tar emot människor hemma i mitt hus och jag jobbar bara mellan 9-15 och så är jag ledig två dagar i veckan. Kan resa ibland på helgerna. En timme om dan letar jag försvunna saker per telefon, har även vägledning per telefon en timma om dan. Jag är väldigt koncentrerad och telefonen ringer hela tiden, även från andra länder. Jag har även haft kurser med nordiska traditioner i flera länder.
Din son? Är han speciell som sin mamma?
– Han känner av mycket intryck. Han är dock inte det minsta intresserad av det mediala! Han ringde till arbetstelefonen en gång då han var hos sin pappa, men jag svarade inte. Då ringde han till mitt privatnummer och när jag svara så fråga han varför jag inte svara på arbetstelefonen? – Jag är ju ledig, sa jag… – Jaha!? Men nu är det såhär att jag har tappat en sak! – Ja vaddå? – Min favoritpinne! (Han är alltså sju år…) Då hade han tappat sin pinne i skogen och trodde att jag skulle kunna leta reda på den i skogen!
Vad tror du att du gör om tio år?
– Då tror jag att jag skrivit en bok själv. Det är ju ganska enkelt – för det har jag redan sett!
Ska man gå på kurser? Du skall snart hålla en kurs…
– Jag tror ju att man kan få kontakt med sina döda anhöriga utan att vara medium. En sån kurs skall jag hålla. Man måste bara ställa rätt frågor. När man går på kurs så får man ju mera frågeställningar, och vetskap om sina gåvor, om man ser bilder, saker eller förnimmer känslor…
Vad tycker du om Finland?
– Det är en speciell kraft i marken i Finland, beroende på var man befinner sig. I Vasa är lätt att prata med människor, det är inte så mycket stress, ganska lugnt. Människorna är även tydliga här också, säger vad dom menar. Hemma är det inte på samma sätt..
Enkelt vardagstips eller råd?
– Jätteviktigt att sätta sig i 10 minuter per dag och samla intryck, saker, personer, vem man kommer att tänka på, vad man borde göra, registrera ingivelser utan att ha nåt ljud omkring sig. Gärna morgon och kväll och känna efter hur mår jag, vad behöver jag idag? Då har vi grunden till att få kontakt med själen, intuitionerna.
Alla skall alltså gå tillbaka till sig själv! – Ja, det är väl det minsta man kan ge sig! FINT!! Är det konfliktfyllt nångång?
– Ja ibland får jag dåligt samvete, speciellt om det har försvunnit en människa, då känner jag att om jag inte letar efter den personen då tänker jag att jag hade kunnat hitta denne. Om jag letar efter en person då får jag känslan av om jag nu kunnat registrera allt och alla intryck? En stor känsla av ansvar kommer också till mig om att jag måste snabbt registrera rätt och vara utvilad för att kunna få intrycken.. eller att jag inte får missa nånting. Plus folks förväntan att man måste hitta dem som är försvunna…
Änglar ligger dig varmt om hjärtat…
– Jag tror att änglarna är mera symbol för ljusvärlden. Den andliga världen är en ljusvärld av kärlek och harmoni och änglar de är som budbärare som ger oss ingivelser om vi är påväg åt fel håll.
Änglarna kommer om det är frågan om stora saker och om det är mindre saker då kommer våra döda anhöriga och de har egna råd och egna åsikter.
Man läser ibland om att man ska kalla på vissa typer av änglar för vissa typer av bekymmer…?
– Jag tror inte man ska göra så. Jag tror att man bara ska öppna sig, då komme de, utifrån vilket behov man har…
Anna-Lenas budskap till Dig i denna stund är att komma ihåg att:
– Det naturliga – Det enkla ofta är det bästa!
Text: Eva-Lott Björklund
Foto: Kaj Lindh
http://www.betterday.fi/2016/02/12/yrke-sierska-2/
