E
Min pappa var en berättare. Jag har inte fått gåvan att berätta som mina äldre systrar har, jag är bara sierska. Men jag ska ändå berätta här vad som hände en natt efter pappas död då jag bad om ett tecken på att han fanns, något som var så ovanligt så att jag skulle förstå att det var ett tecken, även om jag inte vore ett medium.
Det som hände är både en rolig och skrämmande händelse.
Det hade gått några dagar efter pappas död och jag stannade kvar i huset där mamma och pappa bodde i Hacksjö på Stöttingsfjället.
På kvällen sov jag över i huset, min mamma sov på övervåningen och jag sov på nedervåningen. När jag gått och lagt mig bad jag pappa att ge ett tecken på att han fanns där.
Mitt i natten vaknade jag av att det var så varmt i rummet. Jag öppnade fönstret och dörren lite på glänt så att det skulle bli korsdrag. Ute regnade det. Det var så mörkt i rummet så att man inte såg handen framför sig.
Plötsligt kände jag en närvaro i rummet. Jag har inte det minsta anlag för att vara mörkrädd, det kan man inte vara när man arbetar som sierska och pratar med andar hela dagarna. Jag hörde golvet knarra och tänkte att det kanske var mamma som var på toaletten, men jag hörde inga steg, bara golvet som knarrade på olika ställen.
Golvet knarrade och jag tänkte att det är nog bara huset, eftersom det är ett gammalt hus. Istället tänkte jag: ”bättre kan du, om du ska ge mig ett tecken, det räcker inte att golvet knarrar.” Plötsligt hörde jag ett brak, som något som faller i golvet. ”Det är nog korsdraget” tänkte jag.
Det hördes inga fler ljud och jag höll på att somna. Just när jag skulle somna hörde jag ett slag precis bredvid kudden som att det var något som landade där. Då blev jag rädd! Jag rusade upp och tände lampan, men det var ingen i rummet. Så jag tänkte att jag är överspänd, för det kan inte ha varit någon som slog bredvid kudden. Jag stängde dörren och fönstret och somnade sedan.
På morgonen när jag vaknade fick jag se något helt otroligt. Alla mina kläder var borta!! I byxorna hade jag pengarna, flygbiljetten hem till Karlstad och nycklar till lägenheten. Till och med mina skor var borta. Även mammas nya skor var stulna.
När vi tittade ut låg mina byxor i höet, alldeles genomblöta och min skjorta en bit längre bort. En sko hittade jag i diket och den andra på gräsmattan. Mammas sko hittade vi tillslut gömd bakom en björk. Tillslut hade vi hittat allt som var utspridda runt huset. Det dröjde inte länge förren vi såg den skyldige.
Tjuven var en räv! Så nästa natt bad jag också om ett tecken ”Men skicka inte in några fler vilda djur i mitt sovrum!”
Förra året gjorde pappa en räv ganska tam, men det var inte den räven som var inne för det var en unge.
Kommentarer: Även om det inte var samma räv så verkar det logiskt om din pappa skickade en räv eftersom han haft en innan och då skulle du förstå att det verkligen var han som meddelade dig. Om det inte var din pappa som skickade räven, varför skulle en vild räv gå in i ett hus in i ett rum där det låg en människa och ta kläderna? Hade du mat i fickorna? Rävar är normalt ganska skygga djur och som vuxna är de oftast svåra att komma in på livet. Jag tror nog att det var din pappa som skickade räven för att spela dig ett spratt med dina kläder. Med blöta kläder kunde du ju inte åka hem den dagen i alla fall och din mamma fick ha dig hos sig lite till. Det känns som om din pappa var en man med mycket humor.
B, Storuman
Från min kusin kommer denna berättelse om min farbror som också bodde i byn och gav ett liknande tecken
På tal om rävar har jag har säkert inte berättat för dig om när jag och Farmor mötte farfar (fast han då varit död i drygt ett år).
Vi stod i vardagsrumsfönstret och putsade det när det helt plötsligt kom en räv gående från skogen. Vi stod helt stilla och sa inget till varandra. Räven satte sig ner en stund och bara tittade och gick sedan långsamt tillbaka och vände sig om flera gånger. För mig själv tänkte jag att det kändes precis som det var Farfar som var där och blev lite förvånad av tanken. När räven var utom synhåll säger Farmor ”men tänk det var precis som räven var n’Volter”.
Vi hade upplevt samma sak. Att det var just en räv förvånade oss inte så mycket efterson Farfar ovanför sängen länge hade en tavla på rävar för han tyckte ju att de var så fina.
Min syster Anna (då bara några månader) blev ofta struken på håret av Farfar som var så stolt över att ”rävahåret” fördes vidare i generationer.
Farmor själv visade sig för mig som en talgoxe istället… Varför just det vet jag inte men tycker ändå att det var rätt passande.
Min kusin som kommenterade nyhetsbrevet på detta sätt har jag inte träffat sedan vi var barn. Jag känner en stor värme för alla människor som skrev och gav mig tröst i den svåra tid som det innebar att förlora sin pappa, ens trygga bas i livet.
n berättelse ett medialt budskap jag fick från min döde pappa?
Pappa var en berättare. Jag har inte fått gåvan att berätta som mina äldre systrar har, jag är bara sierska. Men jag ska ändå berätta här vad som hände en natt efter pappas död då jag bad om ett tecken på att han fanns, något som var så ovanligt så att jag skulle förstå att det var ett tecken, även om jag inte vore ett medium.
Det som hände är både en rolig och skrämmande händelse.
Det hade gått några dagar efter pappas död och jag stannade kvar i huset där mamma och pappa bodde i Hacksjö på Stöttingsfjället.
På kvällen sov jag över i huset, min mamma sov på övervåningen och jag sov på nedervåningen. När jag gått och lagt mig bad jag pappa att ge ett tecken på att han fanns där.
Mitt i natten vaknade jag av att det var så varmt i rummet. Jag öppnade fönstret och dörren lite på glänt så att det skulle bli korsdrag. Ute regnade det. Det var så mörkt i rummet så att man inte såg handen framför sig.
Plötsligt kände jag en närvaro i rummet. Jag har inte det minsta anlag för att vara mörkrädd, det kan man inte vara när man arbetar som sierska och pratar med andar hela dagarna. Jag hörde golvet knarra och tänkte att det kanske var mamma som var på toaletten, men jag hörde inga steg, bara golvet som knarrade på olika ställen.
Golvet knarrade och jag tänkte att det är nog bara huset, eftersom det är ett gammalt hus. Istället tänkte jag: ”bättre kan du, om du ska ge mig ett tecken, det räcker inte att golvet knarrar.” Plötsligt hörde jag ett brak, som något som faller i golvet. ”Det är nog korsdraget” tänkte jag.
Det hördes inga fler ljud och jag höll på att somna. Just när jag skulle somna hörde jag ett slag precis bredvid kudden som att det var något som landade där. Då blev jag rädd! Jag rusade upp och tände lampan, men det var ingen i rummet. Så jag tänkte att jag är överspänd, för det kan inte ha varit någon som slog bredvid kudden. Jag stängde dörren och fönstret och somnade sedan.
På morgonen när jag vaknade fick jag se något helt otroligt. Alla mina kläder var borta!! I byxorna hade jag pengarna, flygbiljetten hem till Karlstad och nycklar till lägenheten. Till och med mina skor var borta. Även mammas nya skor var stulna.
När vi tittade ut låg mina byxor i höet, alldeles genomblöta och min skjorta en bit längre bort. En sko hittade jag i diket och den andra på gräsmattan. Mammas sko hittade vi tillslut gömd bakom en björk. Tillslut hade vi hittat allt som var utspridda runt huset. Det dröjde inte länge förren vi såg den skyldige.
Tjuven var en räv! Så nästa natt bad jag också om ett tecken ”Men skicka inte in några fler vilda djur i mitt sovrum!”
Förra året gjorde pappa en räv ganska tam, men det var inte den räven som var inne för det var en unge.
Kommentarer: Även om det inte var samma räv så verkar det logiskt om din pappa skickade en räv eftersom han haft en innan och då skulle du förstå att det verkligen var han som meddelade dig. Om det inte var din pappa som skickade räven, varför skulle en vild räv gå in i ett hus in i ett rum där det låg en människa och ta kläderna? Hade du mat i fickorna? Rävar är normalt ganska skygga djur och som vuxna är de oftast svåra att komma in på livet. Jag tror nog att det var din pappa som skickade räven för att spela dig ett spratt med dina kläder. Med blöta kläder kunde du ju inte åka hem den dagen i alla fall och din mamma fick ha dig hos sig lite till. Det känns som om din pappa var en man med mycket humor.
B, Storuman
Från min kusin kommer denna berättelse om min farbror som också bodde i byn och gav ett liknande tecken
På tal om rävar har jag har säkert inte berättat för dig om när jag och Farmor mötte farfar (fast han då varit död i drygt ett år).
Vi stod i vardagsrumsfönstret och putsade det när det helt plötsligt kom en räv gående från skogen. Vi stod helt stilla och sa inget till varandra. Räven satte sig ner en stund och bara tittade och gick sedan långsamt tillbaka och vände sig om flera gånger. För mig själv tänkte jag att det kändes precis som det var Farfar som var där och blev lite förvånad av tanken. När räven var utom synhåll säger Farmor ”men tänk det var precis som räven var n’Volter”.
Vi hade upplevt samma sak. Att det var just en räv förvånade oss inte så mycket efterson Farfar ovanför sängen länge hade en tavla på rävar för han tyckte ju att de var så fina.
Min syster Anna (då bara några månader) blev ofta struken på håret av Farfar som var så stolt över att ”rävahåret” fördes vidare i generationer.
Farmor själv visade sig för mig som en talgoxe istället… Varför just det vet jag inte men tycker ändå att det var rätt passande.
Min kusin som kommenterade nyhetsbrevet på detta sätt har jag inte träffat sedan vi var barn. Jag känner en stor värme för alla människor som skrev och gav mig tröst i den svåra tid som det innebar att förlora sin pappa, ens trygga bas i livet.
