Jag började att intressera mig för alternativa behandlingsmetoder eftersom jag hade en svår allergi som bara gjorde mig sämre och sämre. Jag är uppväxt på Stöttingsfjället i Lappland och där finns sedan gammalt en tradition att man vissa människor hade gåvan att hela. Det var ett kall man fick, eller också gick gåvan att hela i arv. Eftersom jag är född med svagt immunförsvar och allergi (jag var en av de minsta som fötts i Sverige på den tiden) fick jag höra under min uppväxt att ”om bara den och den healern hade levt så skulle du ha blivit botad.” Det var ganska frustrerande att jag inte hann träffa rätt healer, men jag hade aldrig tvivlat över att det gick att hela människor med tankens eller trons kraft. (Mitt minne från när jag var riktigt liten var att det alltid var pensionärer som hade gåvan att hela…)

Det fanns också kringresande healers där de hade en slags uppvisningar och tog fram människor på en scen och helade människor inför publik. När jag mötte dem var jag tonåring och mycket mer skeptisk, för då hade jag fått veta av de äldre att alla hade förmågan att hela, det var bara att öppna sig för det. Sedan fanns det vissa med extra stark helandeförmåga som blev kallade till healers genom olika livserfarenheter. Det tror jag än idag.

Gick min första reikikurs 1992. Det var som en dröm, att man kunde gå en kurs och få förmågan att hela. På den tiden lärde man ut i reiki att en mästare gav förmågan att hela till eleven, och sedan var det bara att lägga händerna där det behövdes så satte kraften igång av sig själv, och man hade den livet ut. (Idag vet jag att det är tanken som räknas!) Men för att få ännu mer kraft att hela skulle man gå fortsättningskurs och få fler initieringar, för det var det som överförde kraften… Det ville jag ju absolut, eftersom jag var så sjuk, MEN fortsättningskursen var dubbelt så dyr. Och på grundkursen var det nästan bara jag som ställde frågor till läraren, och det vanligaste svaret var att det fick jag veta om jag fortsatte att gå kurser, eller också att det var hemligt enligt traditionen. Det var omöjligt för mig att gå vidare inom reiki för att jag hade inte pengar, eftersom jag var arbetslös.

Då, på min första grundkurs, bestämde jag mig, att jag skulle bli mästare i reiki och sedan lära ut reiki och förmågan att hela till ett mycket lågt pris, och framför allt skulle man få svar på allt man ville veta. Ingen kunskap som skulle kunna hela skulle vara hemlig.

På den tiden kostade det nästan 100 000 kr att bli mästare. Men det var som att andevärlden svarade på min önskan och jag hittade en mästare som ville utbilda mig till ett lägre pris, och så började jag lära ut, först till endast självkostnadspris.En del reikimästare spred ett rykte att jag inte var utbildad på rätt sätt, eftersom jag gjorde helt annorlunda, inte hade något hemligt, sa att man hade kraften inom sig själv och inte behövde några ceremonier för att få den och för att jag hade så låga priser. Det var ett vanligt knep att säga att lågt pris betydde låg kvalitet.

Men då visste de inte att jag är väldigt bra på att lära mig saker och fördjupa mig i det jag är intresserad av. Så för att bemöta kritiken gick jag alla reikimästarutbildningar som fanns inom olika grenar, reiki alliansen, steg 3A inom reiki Network, hos fristående mästare. Jag utbildade mig till reikimaster många olika gånger och blev på så vis den mest välutbildade inom reiki i Sverige.

Jag försökte på alla sätt att få andra reikilärare att sänka sina priser på kurserna, och jag skällde på dem gansa ordentligt… för jag visste vad det betydde för mig för att må bättre. Av alla alternativterapiformer var det bara reiki som hjälpte mig att börja läka mig själv. När jag nu ser tillbaka var jag ganska hård mot dem och jag tror inte att jag idag skulle skälla på andra reikilärare för deras undervisningssätt, men då var det nödvändigt för jag ville förändra hela sättet att lära ut reiki på.

Jag skaffade en mottagning och gav reikibehandlingar under några år. Då märkte jag ofta att det kom människor med samma typ av problem tills jag lärt mig hur de skulle helas, och sedan kom andra människor. Jag lärde mig att se för min inre syn var i kroppen problemet låg och kunna hitta och se orsaken till att sjukdomen fanns. Jag lärde mig också under den tiden att samarbeta med den andliga världen när jag gav healing, ofta var osynliga andliga hjälpare mycket pratsamma under behandlingen och trevliga att lära känna, ibland var det roligare att träffa de andliga hjälparna än själva klienten för de hade så mycket intressant att berätta.

Jag fortsätter att lära mig så mycket som möjligt om healing och reiki för att sedan lära ut det till den som vill.

Sedan skrev jag en bok ”Reiki – en komplett handbok” med hela reikisystemet. Den kom ut på ett förlag nästan fyra år senare och blev ganska populär.