Här berättar jag om egna och andras upplevelser av att lämna kroppen. Maila gärna och fråga eller berätta om egna upplevelser du haft.
Efter jag skrev om upplevelserna har jag fått fler mail från personer som berättat om egna upplevelser som man kanske inte vågat ta på allvar förut, och visst finns det en likhet i dem och jag tror det är annat än fantasi och drömmar.
Här följer först två berättelser om hur förstadiet till ut-ur kroppen upplevelser kan kännas.
Jag börjar med en upplevelse som Eva Olsson, en reikielev till mig hade. Det är en bra beskrivning av förstadiet till en uturkroppen-upplevelse. Efter en vägledning med mig pratade om ut-ur kroppen uppelvelser och jag bad henne skriva ner upplevelsen. Här är hennes mail:
”Tack för senast. Jag måste säga att du gör ett mycket bra jobb. Du förmedlar budskap på ett upplyftande och kärleksfullt sätt. Det krävs mycket kunskap och visdom, eller hur? Jag känner mig ”upplyft” och har fått vägledning i min (svåra) situation. Här är uku:n vi pratade om.
Jag vaknade och kände en energivibration, och jag tänkte att det var någon guide som var i rummet. Då jag tidigare varit lite rädd för ”andar,”så för första gången lät jag dem komma nära. Jag kände att energivibrationen blev starkare, det var behagligt.
Efter en stund kände jag händer som höll fast mina armar. Jag blev förvånad till en början, kunde ju inte se någon men det kändes som en (kanske två) varelser med svarta kläder. Jag bad dem gå, men inget hände. Jag fick nästan panik. Försökte skrika men fick inte fram ett ljud. Jag visste att familjen satt i rummet brevid, hörde hur de pratade.
Kommentar: Det finns beskrivet i flera böcker ett mellantillstånd där man kan få upplevelser som liknar hallucinationer, som mycket väl kan vara andevärlden. Jag har själv aldrig varit med om det eftersom det här mellantillståndet går så fort över för mig. Är man väl ute ur kroppen försvinner dessa upplevelser.
Jag försökte rita mastersymbolen framför mig som besk ydd, men hann inte rita den klart, min hand hölls fast. Jag lyckades rita kraftsymbolen på varelsen till höger om mig.
Då ritade ”han” en symbol över mitt solar-plexus. Jag kunde känna hur den sjönk med i magen, underlig känsla. Försökte på nytt göra mig fri, men hölls fast i benen också. Jag ropade på mina skyddsänglar och försökte fylla mig med ljus, inget hjälpte. Till slut lyckades jag resa mig upp och sparka ifrån mig dessa varelser.
Då vaknade jag på riktigt. Rummet såg exakt ut som i drömmen. Det var en väldigt obehaglig dröm. Visste inte då att det var en uku. Efter det har jag haft flera liknade drömmar fast inte lika otäcka. Jag sökte i böcker och på internet och kom fram till att det var uku. Ända sedan jag var barn har jag haft flygdrömmar, det är helt underbart att flyga iväg dit man vill.
En sak som jag funderat på är att jag inte kan se mig själv i spegeln. Jag kan se mig själv ligga och sova i sängen men inte se mig i spegeln. Har du någon förklaring på det?”
Kommentar: Ja, jag kan tänka mig att det var för att du inte var där fysiskt utan faktiskt osynlig för den materiella världen och då var det naturligt att du inte ser någon bild i en spegel.
Nästa upplevelse kommer från en annan läsare är mindre dramatisk:
”Jag vet inte om det jag var med om i mitten på sjuttiotalet var en ut ur kroppen-upplevelse. Men jag vill försöka beskriva det som hände.
Jag var gravid i nionde månaden, ungefär, när jag en natt ”vaknade” av att jag satt i taket och tittade ner på mig själv, jag låg alldeles stel i sängen, jag försökte röra på mig men kunde inte. Det var fruktansvärt otäckt och det tog många år innan jag över huvudtaget vågade prata om det. Det var först när jag läste i media om andra människors liknande upplevelser som jag insåg att det troligtvis var en ut ur kroppen-upplevelse jag varit med om.
Jag har under åren som gått varit med om liknande upplevelser där jag försökt att vakna att röra på mig men har inte kunnat, jag har varit alldeles stel. Jag har sett mig själv (inser jag just nu) och min kamp. Efter vad jag tycker en lång kamp om att kunna röra mig, kunna prata, har jag tydligen somnat om, om jag nu överhuvudtaget varit vaken och vaknat ”normalt” ett tag senare. Jag har upplevt detta mycket skrämmande, jag har känt panik.”
Ja, tänk vad berikande det skulle ha varit om människor känt till hur vanligt dessa upplevelser verkligen är och att det absolut inte är farligt. Man kan inte dö för att man är utanför kroppen, och man kommer alltid tillbaka.
Sedan kommer en ovanligare upplevelse, eftersom den kom när mannen som hade upplevelsen var vaken. Intressant är också synen, ängeln han tyckte sig se, eftersom jag själv hade en liknande upplevelse förra hösten som jag ska berätta om.
”Angående eventuell förstadie till en utom-kroppen-upplevelse? Följande händelse utspelade sig.
Jag skulle flytta från min gamla bostad. Några möbler fanns kvar som sista flytt i bostaden. Då jag gick omkring i bostaden så upplevde jag några mystiska händelser. Under ett kort ögonblick så såg jag ”möjligtvis” en ängel i ett hörn i rummet? Detta var så kort så jag kunde endast förnimma någonting som jag inte ”vet” om jag egentligen upplevde???
Det som sedan hände blev desto påtagligare.
Då jag gick mot dörren drabbades jag av en ovanlig trötthet. Jag hann med att öppna ytterdörren, men kände att jag måste gå tillbaks in i lägenheten för
att vila upp mig.. Och med stor möda kunde jag långsamt gå tillbaks in i vardagsrummet och jag lade mig på soffan (sidläge).
Strax därfter kände jag inte av min egen kropp. Men jag var vid medvetande och vaken. Och då infann sig tanken att jag kanske är på väg att dö? Och efter en kort stund återvände min känsel i kroppen.
Senare i tiden läste jag utom-kroppen- upplevelser. Där beskrevs det som jag hade upplevt som förstadium till utom-kroppen-upplevelse. ( blev min tolkning).
Sedan kom jag att uppleva många andra fenomen. Alla mina upplevelser ger en större förklaring. Åter igen har jag en anledning att studera utom-kroppen-upplevelser.”
En egen berättelse
Den händelse jag ska berätta om nu kom efter en meditationskväll med en grupp jag haft i min mottagning. Under dagen hade jag funderat på hur man bäst ska ge vägledning inför döden, hur man kan hjälpa döende människor att känna frid. Jag kände tydligt på kvällen under meditationen en slags andlig närvaro, som att det var något viktigt den andliga världen ville förmedla, men jag slog bort de tankarna då.
När jag kom hem så lade jag mig på soffan och plötsligt i ett tillstånd av sömn och vakenhet så kände jag mig intellektuellt klarvaken och började tänka i bilder om tillvarons väsen, livet och döden. Det var fantastiska insikter, tänkte jag då och tänkte att ” tänk, jag kanaliserar” alltså förmedlar budskap från ett högre medvetande. Det var länge sedan jag gjorde det sist så äntligen var det dags tänkte jag och steg upp för att slå på datorn för att skriva ner det jag upplevde.
Men då blev jag förvånad, det gick så lätt att stiga upp, i ett enda steg var jag framme vid dörren. Och jag visste ju hur sömning jag varit så jag vände mig om och där låg jag själv kvar på soffan! Jag började nästan skratta för mig själv när jag tänkte att nu måste jag gå tillbaka och hämta kroppen så jag la mig igen. Sedan reste jag mig igen med kropp och allt, men riktigt vaken var jag inte så jag gick för att borsta tänderna. När jag tittade mig i spegeln så såg jag en ljusgestalt, en ängel stå bakom mig och ljuset stack mig i ögonen så jag fick titta bort. Men som den sierska jag är så blir man ganska luttrad, så jag struntade i ängeln eller varför jag såg honom så tydligt och satte mig vid datorn och skrev ner budskapen. (En del av dem ska jag lägga in på sidan om mediala budskap.) Fast under hela tiden jag skrev vaknade jag aldrig riktigt.
Catrin har haft bl.a denna upplevelse som hon skickade till mig
”Samma natt eller ett par nätter senare drömde jag att min granne satt vid min sängkant och var rätt arg på mig då jag sagt att jag inte kunde ge honom nycklarna. Jag visste att han inte satt där på riktigt, att jag bara drömde, trots det var jag jätterädd. Jag visste också att om jag lyckades skrika eller banka i väggen så skulle min mamma komma och väcka mig så jag slapp mardrömmen (jag bodde fortfarande ”hemma”) .
Jag lyckades dock inte banka i väggen eller skrika trots att jag verkligen försökte. Jag vaknade till slut med ett ryck (jag verkligen ”flög upp” och satte mig). Jag tolkade det som om jag i drömmen drömde en mardröm där jag fick besök av grannen…
Tror du att jag kan ha gått ur min kropp och att det var därför jag visste att jag bara drömde och att jag inte kunde banka i väggen för att jag inte fanns inuti kroppen i sängen? Jag såg i och för sig inte mig själv uppifrån på något sätt, utan jag vara bara helt paralyserad, det kändes som om inte en enda muskel fungerade.
En annan gång drömde jag att jag gick ur min kropp och såg mig själva ligga och sova. Jag vet att jag i drömmen tänkte att jag nu visste hur det var att ha en utomkroppslig upplevelse… Berättade det för en vän som menade på att jag kanske inte drömde att jag var utanför min kropp utan i själva verket hade en sådan upplevelse…
Tills hon sa så hade jag inte ens snuddat vid tanken att det kunde vara en utomkroppslig upplevelse jag varit med om, för mig var det helt och hållet en dröm. När jag fick höra min väns tolkning var den första tanke som for i mitt huvud, ”hade jag samma underkläder på mig när jag såg mig själv i drömmen som jag hade på mig när jag sov eller var det andra?” Detta kommer jag dock inte ihåg. (Berättade om drömmen flera år efter att jag haft den och jag antar att jag inte tyckte att vad jag sov i var av betydelse, så det glömde jag, dock kom jag av någon anledning ihåg denna dröm).”
Skicka gärna dina upplevelser till mig så ska jag försöka kommentera och tolka dem och om du vill så lägger jag gärna ut dem på sidan.
alv@bahnhof.se
