Varför du inte ska tro på aurafoto

Jag har stött på många människor som fotograferat sin aura på till exempel new-age mässor. Det är ofta jag får frågor om vad färgerna betyder på deras aurafoton – men den viktigaste frågan får jag aldrig av dem – hur är det möjligt att omvandla intryck på bild?

Är människor verkligen så ointresserade eller är de verklingen naiva – de tänker inte ens på konsekvenserna av en sådan uppfinning?

Det finns två sorters aurafoto. En gammal uppfinning av en rysk vetenskapsman, Kirlian – denna teknik att fotografera auror heter Kirlianfoto. Han fotograferade energifält runt händer och exempelvis löv. Denna aurakamera liknar en kopiator och visar ett energifält.

Sedan finns den andra typen av aurakameror som används bl.a på mässor. Den som ska fotograferas får lägga hämderna på metallplattor kopplade till en dator, som sedan avläser värmen och omskapar informationen till aurafärger på olika ställen omkring personens ansikte. Nu finns också aurakameror som fotograferar chakran och chakrasystemet enligt samma modell. Men är den som programmerat kameran trovärdig?

Det finns många argument emot detta. För det första finns det ingen som ser auran som ens tycker att auran ser ut som på bilderna. I verkligeheten ser man många dimensioner i samma bild, som ett hologram.Om auran innehåller olika dimensioner, till exempel känslotillstånd, grundpersonlighet, avsiktsaura mfl, vilken av dom är det som fotograferas? När jag ställt frågan får jag ibland svaret att det är det tillfälliga känslotillståndet man fotograferat.

Mediala personer som ser auran tolkar aurans färger olika. För att tolka auran behöver man alväsa olika skikt i auran samtidigt, och de syns olika tydligt.

För det andra, om auraseende beror på förmåga att inhämta sinnesintryck och omvandla dem till färger i hjärnan som forskningen visar, då går det inte att via händernas värme göra samma sak. Då går det inte att programmera en kamera att återge färger utifrån värmen eller den elektriska impulsen i händerna och säga att det är lika för alla.

Om det vore så att färgerna motsvarar objektiva färger i en energifrekvens – då skulle alla som ser auror se exakt lika mycket, och färger i exakt samma nyans och så är det inte. Dessutom skulle man kunna bevisa att ens energifrekvens på något sätt hörde samman med ens personlighet, men vilken del av den? Det skulle kunna gå att bevisa vetenskapligt, eftersom det är en fysisk energifrekvens man mäter. Men det går inte, och jag tror inte att det beror på ovilja hos forskarna, för vinsten om det var möjligt skulle kunna påverka så många områden, det skulle garanterat ge nobelpris. Det är klart att man skulle försöka, och har försökt att avläsa känslor och personlighet via kroppens elektriska impulser, men personligheten syns inte i kroppens energisystem.

Det skulle vara en medicinsk sensation som både kunde användas i forskning och i behandling av människor. Att de som konstruerat och de som nu åker runt och fotogaferar människor skulle själva genomdriva en sådan forskning. Att det inte gör det, talar också emot deras trovärdighet.

Då måste man fundera över konsekvenserna om det vore så:

– Då skulle man kunna forska om hur känslor visar sig, man skulle kunna använda aurakameror inom psykologiforskning.

– Man skulle kunna fotografera till exempel brottslingar eller psykiskt sjuka personer för att kartlägga och se hur de använder sina känslor. Och personer som kanske är sjuka och inte kan uttrycka sig – de skulle man också kunna veta hur de känner.

– De som äger aurakamerorna skulle själva vilja utföra sådan forskning och redan ha gjort det.

Men nu är sanningen den att många som äger aurakameror själva inte tror på att det är auran de fotograferar. Vad är värre, att människor låter sig luras, eller de som medvetet lurar dem?

Sist men inte minst:

DE SOM UTVECKLAT TEKNIKEN MED AURAFOTO SKULLE FÅ NOBELPRIS!