När jag var liten tog min pappa mig ut i skogen och berättade om förfädernas traditioner och det gjorde alla äldre i byn jag är uppväxt med.

det var berättelser som härstammade från den tid då det fanns shamaner i Lappland. Vi har en egen shamans och medial tradition i Sverige som fördes vidare genom berättelser. Olika platser i naturen hade sin berättelse om vad som hänt på platsen tidigare.Nu har vägarna till de heliga platserna växt igen men jag försöker föra vidare den shamanska traditionen på ett sätt som vi har nytta av i vår tid, som att flytta sitt medvetande utanför kroppen, göra själsresor och hämta kunskap från olika världar.
Man kan också få tecken och låta livet vägleda oss.

Det var inte längesedan människor i Sverige blev dömda till döden om de hittade en spåtrumma i hemmet. Människor gömde trummorna och blev rädda för den gamla kunskapen och ceremonierna. Men de hjälpte familjen i vardagen, till att känna efter och reflektera inför de beslut man tänkte ta. Inför resor, förändringar i livet och sådant.

i vår tid skulle vi behöva avsätta tid att känna efter och hitta sätt att se in i framtiden med nya ritualer.Nu som vuxen har jag blivit invald i Shamanska rådet. De som är med träffas ibland och gör ceremonier, framför allt för att människor ska börja lyssna på ursprungsfolken och hur klimatförändringen påverkar naturen och sättet att leva.