Att utveckla aura seende och etiska gränser om man ser auran

(Delar av denna artikel som jag skrev i en tidning har varit införd i tidskriften Utan Gräns april-98.)

Först lite om de tre medvetandenivåerna i auran:

Det är fantastiskt att se och veta att vi är mycket mer än bara den synliga kroppen och att vi bär med oss en visdom här och nu från långt tillbaka i tiden. Vi har så oändligt många möjligheter och delar av vår personlighet som vi kan utveckla och ta fram, om vi vill!

Allt detta vill jag berätta om för dig, utifrån min egen erfarenhet av att se männisors auror. Det är verkligen vackert!

Auran är som ett hologram som innehåller all information om oss, vår personlighet, vår hälsa, vår energi för tillfället och känslor och avsikter. Jag har upptäckt tre viktiga nivåer av auran, men det finns säkert fler.

Nivåerna är olika skikt i människans medvetande blir tillgängliga när vi ställer in oss på det. Helt ovetande om det, var jag en av få i Europa som behärskade auraseendet på många nivåer fick jag höra av en annan auraseende kvinna, och med åren har jag lärt mig att skilja dessa nivåer åt och även urskilja fler.

Till exempel aurans meridiansystem och avsiktsauran, den del av auran som är kopplad till vår livsuppgift som människor. Ser man energiauran kan man utläsa hälsotillstånd och orsaken bakom vissa sjukdomar.

Ibland träffar jag människor som berättat att de plötsligt börjat se aurafärger. Då det kommer naturligt, kan fler färger dyka upp med tiden och betydelsen av färgerna kan också komma naturligt. Man kan förfina sin förmåga att se.

Den som utvecklar auraseende på detta sätt gradvis slipper ofta många de etiska och moraliska problem som den som får auraseende plötsligt ställs inför och de som önskat att se auran, skulle, önska att de inte såg sedan – eftersom man ser… allt!

Jag tror också att tolkningen av färger måste komma individuellt, eftersom olika mediala personer med auraseende verkar ha en tendens att se olika färger men med samma betydelse, och det kan ju skapa en viss förvirring om man ifrån början inte tränat sig lita på sin inre känsla för vad färgen betyder för en personligen.

Har vi sett någon annans människas aura så har vi också ett ansvar för det vi sett, för vår attityd och vårt bemötande mot den personen, och ett moraliskt ansvar att stödja om där behövs stöd.

Man kan jämföra detta med att du troligen inte skulle gå förbi en skadad person på gatan om du såg henne, med gott samvete utan att påkalla hjälp. På samma sätt kan vi inte gå förbi en människa med sårad själ om vi har sett auran. Har vi däremot inte sett har vi heller inget heller ingen skuld eller ansvar för att inget ha gjort. -Vill vi ha detta ansvar? är första frågan vi får ställa oss.

En annan aspekt människan som utvecklar auraseende tvingas träna sig i, är den moraliska. Om jag ser någons aura utan att den personen vet att jag sett, har jag gjort ett intrång på den personens integritet.

Även om det är något positivt jag sett, vet inte den andre perspnen vad jag vet!

Detta kan också göra andra osäkra på vad du egentligen vet om henne och det kan skapa ett avstånd och en rädsla i relationer för att känslor vi skulle vilja dölja ska synas .

Om vi vet bakgrunden till varför någon uppför sig som hon gör, vilket syns i auran, kan vi inte på samma sätt ha en negativ åsikt om henne som person. Detta kan vara svårare än det låter och speciellt att låta bli att se auran i nära relationer. Men detta är speciellt viktigt eftersom detta kan skapa en maktobalans i förhållandet. Ibland är det ju bättre att inte veta!
Om jag till exempel skulle gå till en läkare, tandläkare eller terapeut, skulle jag föredra någon med grönt i händerna och inte orange/rött. Men om han nu råkar ha orange/rött i händerna skulle jag ju hellre velat tro att han haft grönt för att känna mig trygg… Men det kan också bli åt andra hållet: Ett tag skickade jag flera av mina klienter i Stockholm som behövde healing till en kvinna som jag träffat på en paneldebatt mellan henne och mig.

Jag såg hennes energiaura och tänkte att hon måste vara en mycket duktig healer, för hon arbetade också med healing. Men mina klienter kom tillbaka och undrade varför jag skickat dem till en sådan religiös fanatiker som mest försökte att omvända dem, och inte blev dom bättre eller friskare heller! ”Du skulle ha sett auran!” ville jag säga, för jag glömde ju att dom inte såg den aspekt av henne som jag såg!

När vi sett, bedömer och dömer vi också omedvetet utifrån vår egen mognad och detta är en svår läxa att lära. Därför tror jag också att det inte är någon slump att människan under så lång tid inte sett auror, det skulle kunna skada oss mer än hela och det kan i vissa situationer kännas mycket tungt att bära. Detta kan vara bra att tänka på nu när det finns helgkurser i att lära sig se auran: är vi beredda också att betala priset av självreflektion?

Den som på naturlig börjar se auran genom att bara ”titta efter” tror jag däremot är mogen att ta det moraliska ansvaret eftersom man faktiskt börjat att se.