En ande berättar själv under en seans hur man blir medium

Här ska jag berätta om ett ovanligt budskap jag fick under en seans. Den finns också i boken som handlar om mig. Ibland är mitt jobb fantastiskt roligt, och om jag skulle skriva en bok om mitt arbete skulle den bli ganska spännande tror jag.

Men i onsdags träffade jag en död man på en seans, och det han sa har jag aldrig varit med om att någon ande förmedlat tidigare. Det var ett mycket speciellt möte som började för någon månad sedan när en kvinna som sökt sin döde man i tsunamikatastrofen hörde av sig för att få en seans med honom. Det var påtagligt hur levande han verkade, nästan fysisk och han ville förmedla tröst.

Efter seansen ville kvinnan lära sig att själv ha kontakt och undrade om hon kunde gå kurs i mediumskap hos mig. Men då sa mannen att han kunde lära henne, och frågade mig ”kan du den 22:a?” Och bara det, att en död ande avtalar tid för ett möte med mig är ju lite ovanligt. Men jag kunde inte, så jag frågade mannen om han kunde den 27:e och det kunde han ju… På den avtalade tiden dök mannen upp, klädd i rutig skjorta och jeans och satte sig på en osynlig stol bredvid mig innan kvinnan ringt för telefonseans.

Sedan började han att berätta hur kommunikationen gick till! Han sa att hon ville ha något tydligt tecken på hans närvaro och det var hans största problem, att förmedla sig via bilder. Det var lättare för honom att förmedla sig via ord eller fysisk kontakt. När kvinnan ringde började mannen berätta just om hur han fick lära sig att kommunicera på ett nytt sätt och berättade om tillfällen när han velat förmedla sig till sin sambo.

Hon i sin tur kände igen tillfällena som rysningar igenom kroppen, och som om han satt bredvid henne, vilket var precis vad han gjort. Hon frågade honom varför hon själv hade så svårt att känna hans närhet när hon önskade det så innerligt och då svarade mannen att det kändes som att ha många telefoner ringande samtidigt, och det var svårt att ens svara då. Den bästa kontakten går att få när man gör något annat och är ganska avslappnade i tankarna.

Sedan berättade han att han blivit förvånad att en släkting till honom lyckades fånga upp en hel mening ordagrant som han sagt. Kvinnan han pratade om visade sig vara en tonårig flicka. Under hela samtalet var mannen mycket fysisk och svarade utförligt och artigt.

Och som medium känns det ibland som att prata i en mobil med dålig täckning, vissa ord försvinner så jag får fråga extra utförligt för att få svar. Det roligaste för mig var att när seansen var slut var mannen mycket tacksam och frågade vad han kunde göra för mig, för han ville också betala mig på något sätt.

Jag sa att kvinnan redan betalat och sa som jag alltid brukar att han inte behövde hjälpa mig med något. Sedan hade jag några samtal till och så hade jag lunch.

När lunchen var slut höll jag på att bli sen till mottagningen, och då dök mannen upp!! Och han sa ”oroa dig inte, jag uppehåller henne, så du hinner” och när jag kom till mottagningen så var kvinnan inte där. Hon hade haft svårt att hitta parkering så hon var några minuter sen.

Så kan en förmiddag i mitt magiska liv se ut.

Har du kommentarer om det jag skrivit? Maila mig gärna och berätta.

Nu vet du mer om min vardag, som ändå är det mest intressanta och givande yrke man kan tänka sig.

Anna-Lena Vikström